I väntan på nästa provning kan man ju läsa på lite om själva frukten.
Barbera
Barbera odlas i hela Italien, men hemtrakten är Piemonte. Särskilt kring städerna Alba, Asti och Monferrato där den står för mer än hälften av skörden. Det mest typiska för barbera är den höga fruktsyran. Traditionellt har druvan haft en ganska låg status och gett friska, mjuka och fruktiga röda viner som bör drickas unga.Den moderna trenden går mot koncentrerade och sträva viner, och det beror på små skördar och att vinerna ofta lagras på små, nya ekfat.
Många experter menar att barbera är den intressantaste druvan i Piemonte, nebbiolo till trots.
Utanför Europa odlas barbera mer och mer i Australien (Victoria och New South Wales) och i USA (Kalifornien). Framför allt är den populär i Argentina, både på egen hand eller med sin friska fruktsyra i olika druvblandningar.
Cabernet franc
Cabernet franc betraktas ofta som en lite mindre känd släkting till den betydligt populärare cabernet sauvignon.
Doften brukar påminna om gräs, svarta vinbär, rotfrukter och hallon. Vinerna liknar cabernet sauvignonviner, men har inte lika mycket fruktsyra och strävhet.
I Frankrike odlas cabernet franc främst i Bordeaux och Loire. Druvan knoppas och mognar ganska tidigt och passar därför bäst i svala klimat. I Bordeaux blandas den alltid med merlot och/eller cabernet sauvignon. I Loire är de mest kända odlingsområdena Chinon, Bourgueil och Saumur- Champigny. Druvan odlas även i nordöstra Italien och i flera andra länder. Cabernet francviner är oftast mjuka & bäriga eller strama & nyanserade, beroende på om de
kommer ifrån Loire eller Bordeaux.
Cabernet sauvignon
Utan tvekan en av världens mest kända blåa druvor, med sina typiska aromer av svarta vinbär, nyvässad blyertspenna och gräs. Viner av cabernet sauvignon lagras dessutom ofta på ekfat som ger toner av vanilj eller kaffe. Det kan vara svårt att tro att denna strama, franska druva är en korsning av den "snällare" cabernet franc och den gröna sauvignon blanc, men så är faktiskt fallet. I dag odlas cabernet sauvignon i de flesta vinländer, eftersom den är tålig mot sjukdomar och lätt anpassar sig till olika klimat och jordar.
I hemtrakten Bordeaux blandas den alltid med andra druvsorter, som merlot, cabernet franc och ibland petit verdot. Eftersom cabernet sauvignon behöver mycket värme för att mogna, odlas den i första hand i västra Bordeaux där den grusiga jordmånen håller kvar solvärmen. De mest berömda cabernetvinerna hittar du i kommunerna Pauillac, St-Julien, Margaux och Pessac-Léognan. Italiens främsta - och dyraste - cabernetviner kommer från Toscana. Lättare cabernetviner görs bland annat i Venetien och Friuli-Venezia Giulia. Utanför Europa kommer kända cabernetviner från Napa och Sonoma i Kalifornien, Coonawarra i South Australia och Maipo i Chile. Druvan brukar ge ganska sträva, fylliga och friska rödviner som oftast hittas under smaktyperna
fruktiga & smakrika och strama & nyanserade.
Carmenère
Carmenère var - före vinlusens härjningar under det sena 1800-talet - en viktig blå druva i Bordeaux. När odlarna skulle återplantera sina skövlade vingårdar valde de härdigare druvsorter som merlot, cabernet sauvignon och cabernet franc. Carmenère tycktes bli förpassad till en fotnot i vinböckerna.
Men Chile importerade redan under 1830-talet många sticklingar av olika druvsorter från Frankrike. För bara tio år sen visade det sig att mycket av det man trott var chilensk merlot i själva verket var just carmènere. Numera är carmenère något av en chilensk nationaldruva. Carmenère mognar senare än merlot och ger fylliga, fruktiga och relativt sträva röda viner med toner av svarta vinbär och plommon. De hittas oftast bland fruktiga & smakrika viner.
Corvina
Corvina - eller corvina veronese som är dess fullständiga namn - odlas nästan bara i Venetien i nordöstra Italien. Och den är den allra viktigaste druvan för röda viner från Bardolino och Valpolicella. Druvan blandas i regel med de mer neutrala sorterna molinara och rondinella, men kvalitetsmedvetna producenter ser till att andelen corvina är störst. Corvina har hög ruktsyra och typiska aromer som ofta förknippas med mogna körsbär och mandel.
De allt populärare amaronevinerna från Valpolicella görs huvudsakligen av corvinadruvor, liksom de lite sötare reciotovinerna. Båda vintyperna görs av druvor som skördas tidigt och får torka och skrumpna ihop under vintern. När vattnet i druvorna dunstar koncentreras socker, fruktsyror och smakämnen. Vinerna blir därför fylliga, smakrika och alkoholstarka.
Amaronevinerna är oftast kryddiga & mustiga medan de lättare valpolicella- och bardolinovinerna brukar vara mjuka & bäriga.
Garnacha/grenache
Garnacha kommer från Spanien och är landets mest odlade blå druva. I Frankrike heter den grenache och odlas överallt i södra delen av landet. Den är lättodlad och ger viner som är ganska bleka i färgen och har haft rykte om sig att vara en dussindruva. Grenache behöver mycket sol, den mognar sent och ger ofta viner med hög alkoholhalt. Druvan har mycket fruktsyra men inte särskilt mycket strävhet och passar därför utmärkt för roséviner.
Välkända roséviner av grenache görs i Navarra, Provence, och södra Rhône.
I både Spanien och Frankrike blandas den oftast med andra blå druvor i rödviner. De bästa spansk grenachevinerna kommer från Priorat i Katalonien. I Châteauneuf-du-Pape i södra Rhône är den viktigast av hela tretton tillåtna druvsorter. Den används också till starkviner i Spanien och Frankrike, till exempel i Banyuls. Ganska nyligen har Australien upptäckt grenache. Druvan trivs bra i det heta klimatet och ger mycket fruktiga & smakrika viner.
Malbec
Malbec har länge fört en undanskymd tillvaro i röda viner från Bordeaux och områden i sydvästra Frankrike. Den odlas även i Loire - där den heter cot - men har problem att mogna i det svala klimatet. I Bordeaux ses den som en utfyllnadsdruva och är på tillbakagång. Men i Cahors sydost om Bordeaux ger malbec spännande viner! Där ingår minst 70 procent av druvsorten i vinet. Vinerna från Cahors är ofta mörkt röda i färgen och fylliga, med aromer som
plommon och tobak. Malbec har också hittat ett nytt hem i Argentina. De bästa vinerna kommer från odlingar på hög höjd i Mendoza. Druvorna där blir små och koncentrerade med mycket fruktsyra, tack vare en lång och
sval växtsäsong.
Andra odlingar finns lite varstans i Nya världen, som i Sydafrika, Australien och USA. Viner av malbec är oftast fruktiga & smakrika eller strama & nyanserade.
Merlot
Merlot är en av Frankrikes vanligaste blå druvsorter och dessutom på frammarsch över hela vinvärlden. Dess popularitet hänger samman med att den mognar tidigt, ger stora skördar samt att vinerna påminner om cabernet sauvignon, men utan dess strävhet. Det är svårt att entydigt beskriva merlotviner - de kan smaka på många olika sätt. Men oavsett om de smakar gräs, plommon eller lakrits brukar vinerna vara ganska mjuka. I Bordeaux består mer än hälften av vinodlingarna av merlot och allra vanligast är druvan i de östra delarna, där den främst blandas med cabernet franc. Kända viner görs i Saint-Emilion och Pomerol. I västra Bordeaux blandas merlot med cabernet sauvignon för att ge vinet fyllighet och eldighet. Merlot ingår även i viner från sydvästra Frankrike, så kallade vin de pays, bland annat från Languedoc.
I Italien är druvan mycket vanlig och finns i många viner från Friuli, Toscana och Umbrien. Merlotviner har också länge varit vanliga i Östeuropa medan de stadigt ökar i USA, Sydamerika, Australien, Nya Zeeland och Sydafrika.
Merlotviner är ofta fruktiga & smakrika.
Mourvèdre
Mourvèdre är en av södra Frankrikes bästa druvsorter. I Bandol i Provence ger den fylliga, smakrika och sträva rödviner. Vinerna har ofta toner av mörka bär, kryddor och örter och många passar bra att lagra. Mourvèdre behöver mycket värme och sol för att att mogna och odlas därför sällan norr om södra Rhône. Liksom syrah används den allt oftare för att ge extra karaktär åt vinerna i Languedoc- Roussillon.
Druvans ursprung är dock sydöstra Spanien, där den heter monastrell. Den ingår i många rödviner från vindistrikten sydost om Madrid och bidrar med alkohol och strävhet. I USA och Australien heter mourvèdre mataro och har länge betraktats som en dussindruva. Men precis som med syrah har många vinproducenter här blivit medvetna om mourvèdres kvaliteter och druvan är på uppgång. Mourvèdreviner från Nya världen är ofta strama & nyanserade eller fruktiga & smakrika medan de från Europa brukar vara kryddiga & mustiga.
Nebbiolo
Den blå nebbiolodruvan odlas främst i Barolo och Barbaresco i Piemonte i norra Italien. Namnet kommer från det italienska ordet för dimma - nebbia - som är vanlig i Piemonte på hösten. Nebbiolo mognar mycket sent och trivs därför bäst på de allra soligaste lägena. Vinerna är ganska ljusa i färgen. Doften kan påminna om körsbär, tjära, torkade örter och rosor. Smaken brukar vara mycket frisk och sträv och vinerna tål därför många års lagring. Bortsett från Barolo och Barbaresco odlas nebbiolo även i andra delar av Piemonte, som Ghemme, Gattinara och Carema. Där blandas den vanligtvis med andra druvsorter och kallas även spanna. Längre österut - i Valtellina i Lombardiet - görs ett vin som kallas sfursat, av torkade druvor.Nebbiolovinerna finns oftast under rubriken strama & nyanserade.
Pinot noir
Pinot noir är en känslig och svårodlad druva som ofta ger ljusa rödviner. Man hittar aromer av jordgubbar och hallon i vinerna, ofta tillsammans med ett kryddigt inslag. Med mognaden kommer toner av svamp och multna löv.
De främsta pinot noir-vinerna kommer från Côte d'Or, i de centrala delarna av Bourgogne. Här är klimat, väder och jordmån idealiska. I Côte d'Or's norra del, Côte de Nuits, är i stort sett alla vingårdar planterade med pinot noir. De bästa vinerna kommer från enskilda vingårdar i kommuner som Gevrey-Chambertin, Morey St-Denis och Vosne-Romanée.
I Côte de Beaune, där pinot noir konkurrerar med chardonnay, är några av de viktigaste kommunerna Aloxe-Corton, Pommard och Volnay. Pinot noir är också mycket vanlig i Champagne, där den växer i en tredjedel av vingårdarna. Druvan odlas även på andra, svala ställen i Europa som Tyskland (spätburgunder), Österrike (blauer
burgunder) och norra Italien (pinot nero).
Utanför Europa har många odlare försökt sig på denna svårbemästrade druva. I delar av Kalifornien och Oregon har man lyckats bra, liksom i andra svala odlingsområden i Australien, Nya Zeeland, Chile och Sydafrika.Pinot noirviner står oftast under smaktyperna kryddiga & mustiga och mjuka & bäriga.
Pinotage
Pinotage är Sydafrikas egen blå druva. Den korsades fram 1925 i Stellenbosch av de franska druvsorterna pinot noir och cinsaut. Namnet pinotage beror på att man i Sydafrika länge kallade cinsaut för hermitage.
Druvan är lättodlad och motståndskraftig mot sjukdomar. Men den ger inte särskilt stora skördar och har därför ibland drivits till överproduktion. Bra pinotageviner är ofta rejält fruktiga och sträva med lite brända, rökiga aromer och ett kryddigt inslag medan de enklare vinerna ofta är friska och bäriga. Pinotage Producers Association är en sydafrikansk förening av odlare som förespråkar druvan och det behövs nog. För bortsett från Sydafrika finns några små odlingar i Nya Zeeland, Zimbabwe och USA. Pinotageviner är oftast av smaktyperna mjuka & bäriga eller fruktiga & smakrika.
Primitivo
DNA-teknik har numera fastslagit att den syditalienska primitivo är samma druva som Kaliforniens zinfandel.
I Italien odlas primitivo huvudsakligen i Apulien på den italienska klacken, där druvan ger fylliga och alkoholrika röda viner. Dessa viner användes länge mest för att blanda i "tunnare" viner och att ge dem mera alkohol och smak. Men nu när fruktiga & smakrika viner blivit populära världen över exporterar man druvrena viner av primitivo och skriver också ut druvans namn på etiketten.
Sangiovese
Sangiovese är en klassisk, italiensk rödvinsdruva som odlas i hela landet, men framför allt i Toscana och Emilien-Romagna. Den har många synonymer, som brunello och prugnolo. Enklare sangioveseviner är ofta friska och ganska sträva med toner av körsbär och mandel. Mer koncentrerade viner har aromer som mörka körsbär, pinje, rostat kaffe och choklad - ofta kombinerade med en tydlig fatkaraktär. I Toscana kommer främst sådana viner från Chianti Classico, Brunello di Montalcino och i viss mån även Vino Nobile de Montepulciano och Carmignano.
Utanför Italien odlas den än så länge i mycket liten omfattning, men intresset för sangiovese går stadigt framåt i dKalifornien och Australien. Viner av sangiovese tillhör oftast smaktyperna fruktiga & smakrika och strama & nyanserade.
Syrah/shiraz
Syrah är en blå druva som trivs bäst i varma klimat. Den hör ursprungligen hemma i norra Rhônedalen i Frankrike men har länge odlats under namnet shiraz i Australien. Syrahviner brukar vara mörkt röda till färgen. Aromen påminner om mörk frukt som till exempel björnbär och plommon, ofta tillsammans med ett pepprigt och rökigt inslag. Vinerna är fylliga, ganska sträva och alkoholrika. I norra Rhône görs lagringståliga viner i Côte-Rôtie, Hermitage, Cornas, St-Joseph och Crozes- Hermitage (ibland förekommer även en liten del viognier).
I södra Rhône blandas den ofta med andra druvsorter som grenache, carignan och cinsaut. Syrah blir också allt viktigare i viner från Provence och Languedoc-Roussillon. Till Australien kom shiraz under 1800-talets första hälft. Den blev snabbt populär och betraktades länge som en enkel, pålitlig druva som bäst passade att blandas med andra druvor. I dag finns många långlivade shirazviner som kan mäta sig med de främsta franska vinerna. Några av de bästa odlingsområdena för australiensisk shiraz är Barossa Valley, McLaren Vale och Clare Valley. USA, Argentina, Chile och Sydafrika är andra länder där denna druva är på frammarsch. Viner av syrah brukar vara fruktiga & smakrika, kryddiga & mustiga och ibland strama &
nyanserade.
Tannat
Tannat är en druva från den franska delen av Baskien och odlas nästan bara där - och i Uruguay i Sydamerika. I Frankrike har området Madiran gjort denna smakrika druva känd. Här gör man av tradition mycket sträva, fylliga och smakrika rödviner som passar bra att lagra. Ofta är de så strama att de blandas med andra sorter som cabernet sauvignon, cabernet franc och den mindre kända druvan fer. Madiranviner brukar också ekfatlagras av samma skäl. Nu för tiden kan man med moderna vinmakningsmetoder framhäva fruktigheten i dessa viner och vinerna från Uruguay är betydligt fruktigare än sina franska motsvarigheter. Tannatviner brukar vara strama & nyanserade eller fruktiga & smakrika.
Tempranillo
Spaniens stolthet som framför allt odlas i norra och mellersta delen av landet. Några av de främsta vinerna kommer från Rioja, Ribera del Duero, Navarra och Penedès. Druvan har många olika namn beroende på var den odlas: tempranillo i Rioja och Navarra, tinto fino eller tinto del país i Ribera del Duero, tinto de toro i Toro, cencibel i La Mancha och Valdepeñas och ull de llebre (harögat) i Katalonien.
Tempranillo är ganska neutral och har inte så mycket fruktsyra. Därför blandas den ofta med andra druvsorter för att ge ett mer nyanserat och lagringståligt vin. Många tempranilloviner lagras länge på amerikanska ekfat som ger mycket smak och toner av vanilj. Det är därför svårt att uppfatta vilka aromer som egentligen är druvtypiska. Doften brukar beskrivas som kryddig, med inslag av vanilj, fat, torkad frukt och örter. Numera är det vanligt att vinerna inte ligger så lång tid på fat. Detta för att anpassas till den internationella trenden med fruktiga viner. Denna spanska favorit odlas också i Argentina och i Portugal, där den bland annat heter tinta roriz och ingår i portviner. Viner av tempranillo är oftast kryddiga & mustiga.
Zinfandel
Zinfandel kom troligtvis till USA i början av 1800-talet, och det är i Kalifornien druvan är riktigt stor - till och med den mest planterade blå druvan av alla. Vinodlarna där har alltid betraktat zinfandel som en inhemsk druva, även om det visat sig att den är identisk med den syditalienska primitivo.Zinfandel ger allt från lätta, fruktiga roséviner till smakrika rödviner med hög alkoholhalt. De sistnämnda kommer bland annat från Dry Creek Valley i Sonoma County och från Santa Cruz, söder om San Francisco.
Rödvinerna är ofta mycket fruktiga i både doft och smak, med toner som påminner om björnbär och mörka körsbär. För det mest finns också vanilj och rostade toner som kommer av en tids fatlagring. Viner av zinfandel är liksom primitivoviner oftast fruktiga & smakrika.
